Hogwarts is Here

Jag har nyligen hittat den underbara sidan Hogwarts is Here, ett virtuellt Howarts skapad av Harry Potter-fans! Det påminner om gamla hoggy/hogwarts.nu, fast om möjligt ännu mer utvecklat. Man kan anmäla sig till kurser i t ex Örtlära, Astronomi, Försvar mot Svartkonster, eller Trolldryckskonst - en kurs är nio veckor lång, och innefattar både uppgifter, kursmaterial (som kan "köpas" via fiktiv valuta) och slutprov. Själv läste jag precis ut "A Beginner's Guide to Transfiguration"! Som obotlig Harry Potter-nörd är det som att återuppleva magin ännu en gång. Jag sökte ju jobb på HP-utställningen som går av stapeln i Norrköping under sommaren, och det var tänkt att jag skulle gå på audition nu i veckan, men jag hade redan tackat ja till Vadstena-stipendiet. Det känns som att jag gjorde rätt val, eftersom jag rent karriärmässigt är mer intresserad av masköryrket, men visst känns det lite surt att missa en sommar där man får betalt för att vara uppslukad av en magisk värld!
 
 Innan midnattsvisningen av den sista Deathly Hallows-filmen.
 

We are the weirdos, mister

 
Det där med 90-talsnostalgin har hållit i sig. En kväll när jag hade tråkigt förvandlade jag mig till min favoritkaraktär i (vad jag minns som) världens bästa coming of age-film: Nancy i The Craft (1996), en film om ett gäng tonårshäxor. Under mina tidiga tonår var jag fullkomligt besatt av den här filmen. Nancy var en av mina första stilförebilder!
 
 
 
 
(Jag hade tankar om att ordna mer med frisyren också, men till slut beslöt jag mig för att bara dra håret bakåt. Just nu är jag så himla sugen på att färga det mörkt... Jag ska försöka hålla mig i skinnet.)
 
 
 
En låt ur soundtracket. På en tiden hade jag nog gett vad som helst för att också få svassa genom en amerikansk high school-cafeteria med en Letters to Cleo-låt i bakgrunden, haha!

Så vände vinden

Efter en ganska tung period med många motgångar händer alla bra saker på samma gång. Igår fick jag definitivt besked om att jag ska vara maskassistent på Vadstena-Akademiens sommaropera-produktion!!
(nej, det är inte ett aprilskämt)


Jag skickade in min stipendiatansökan för flera månader sedan, utan att få någon respons; jag tänkte att de hade kastat bort mitt mejl, men så ringde maskören i söndags och berättade att det stod mellan mig och två andra (båda över 30, den ena färdigutbildad och den andra i princip färdig). Hon sa att de andra förmodligen skulle få företräde, men att hon var så imponerad över min portfolio att hon ändå ville ringa upp mig! Efter att ha väntat spänt i ett dygn fick jag bekräftelsemejlet. Det här är helt sjukt. Det kommer att vara så kul, så lärorikt, och jag kommer att knyta så många viktiga kontakter. Jag blir nästan starstruck.


Idag fick jag dessutom reda på att jag förmodligen kommer att kunna få extrajobba med att sjunga in stämmor till en kör-databas i höst! Jag sjöng in en testfil för några veckor sedan och hade världens prestationsångest, men de var ändå intresserade av att ha mig (jag måste bara fixa lite bättre mjukvara, använde bara freeware).


Jag trodde knappt att jag skulle vara bra nog för ett sommarjobb inom äldrevården, så det här är helt surrealistiskt. Det är så otroligt mycket stress som släpper, nu när jag vet vad jag ska göra i flera månader framåt.


Livet ♥

 
En helt orelaterad sminkbild från i söndags.
 
 

Nostalgia

Ikväll har nostalgin drabbat mig. Sitter och lyssnar på gamla låtar som för mig definierade mellan- och högstadiet medan jag besöker gamla nätbutiker och ramlar över bilder jag sparade i inspirationsmappar för tio år sedan. Internet var en ny värld full av vackra människor man kunde inspireras av, jag tittade andäktigt på mina VHS-inspelningar av The Craft och Beetlejuice, och spenderade förmodligen resten av tiden inne på mitt rum med mina anteckningsböcker, nål och tråd, och brända CD-skivor.
 
 
 
 

In sickness and in health

Efter ett antal veckor fyllda av sängliggande, ett besök på jourakuten, otaliga telefonsamtal med vårdcentralen och en hel del biverkningar av varierande rolighetsgrad har jag fått smärtstillande som rår på smärtan och gör att jag kan fungera normalt. Eller nja, jag fick ett ynka paket. Att fylla på receptet (och att få en läkartid) är tydligen otroligt svårt. För tillfället kan jag i alla fall gå, öva, och laga min egen mat igen. Typiskt bra saker.

Leve knarket!
 
Under de här kaotiska veckorna beslöt jag mig för att jag inte ska söka några musikutbildningar i år. Det är svårt att redogöra för alla detaljer som påverkat beslutet, men i korthet kan jag säga att det helt enkelt är det som känns bäst just nu. I mitt huvud började allting kretsa kring att komma in någonstans, utan att jag reflekterade över om jag faktiskt ville gå utbildningarna eller inte, och det blev till ett enormt och skrämmande tvång som bara orsakade ångest och ingen glädje. Nu är min plan att flytta ner till Göteborg (äntligen!), försöka jobba lite, och tänka över vad det är jag vill göra. Med lite tur finns det någon bra sångpedagog jag kan ta privatlektioner för.
 
 
   
     


Ett urval av ansikten/outfits/sminkningar/miljöbilder från den senaste tiden.
Förmodligen blir det lite fler bilder på dem så småningom!

I'm a stranger

Här är mitt solonummer från vår senaste produktion. Jag hade tänkt vänta med att lägga upp det, men filformatet från kvalitetsinspelningen var inte riktigt kompatibelt med min dator, så den här mobilinspelningen får duga.



Jag tyckte verkligen om utformningen på det här numret, jag skulle gärna göra mer åt det hållet (och sjunga genrer som lutar mer mot t ex dark cabaret). Kanske i framtiden?

Halt

Ja, vad ska man säga? Jag har inte direkt tur med min hälsa.
 
Först hade jag influensa och var sängliggande i en vecka, och nu har mina ryggproblem från förra året återvänt. Det är svårt att gå, svårt att sova på grund av smärtan, och framför allt svårt att acceptera hjälplösheten. Jag ringde 1177 för att få någon typ av råd, men till min häpnad vägrade sjuksköterskan som svarade att diskutera mina problem för att jag hade en diagnos på vad det var. Hon fortsatte sedan med att ge mig generella ryggonts-råd, precis som om jag inte haft en diagnos - det vill säga, "ta receptfria smärtstillande och ligg ner". Som om Alvedon skulle rå på nervsmärta? Som om att "ligga ner" löser mina problem och får mig att kunna fungera normalt? De vill ju inte operera mig i och med att jag är så ung, men vad ska man göra när man har en ryggskada som vanligtvis bara återfinns hos de som är över 50? Jag behöver något som kan blockera smärtan så att jag kan göra mer än att bara halta mellan sängen och köket. Smärtan tar varje uns av min energi. Jag vill fungera.
 
 Tills dess självmedicinerar jag med marängsviss och indie. 
  

Qabaret

En bildbomb från den sista av våra föreställningar. Det här är det som gör livet värt att leva!
(när jag fått tag på inspelningen hoppas jag kunna lägga upp något klipp också)

 
 

Hello sailor

Jag råkade liksom lite på misstag ta en jättesexig bild på min klasskompis William när vi repade. Slutnumret är fullt av rosor och skira tyger, han var färdigsminkad och iklädd sina scenkläder, och... ja, ni ser ju själva.
 
 
Vi har haft en suverän repdag på St: Petri-logen, allt blir bara bättre och bättre. Imorgon är det genrep!
 
(på högra bilden ville jag också "göra en William" och bli sådär snygg, men det ser mer ut som att jag är redo för den sista vilan. Tydligen kan man inte få allt.)
 

Oh, the shark has pretty teeth, dear

Idag provade vi kläder. Alla ska ha helvitt i någon form, och det är mycket spets och skira tyger - raka motsatsen till Hoffmann. Det ser ut som att jag kommer att ha på mig det här (senare ska jag få en frack också):

 
Igår repade jag mitt solonummer sceniskt för första gången - jag har ju varit sjuk i ett par dagar, och jag känner mig fortfarande inte helt kry, men jag har bestämt mig för att helt enkelt vara frisk nu. Hur som helst känns det jättebra! Redan när jag improviserade ihop rörelser vid första genomdraget kändes allt naturligt och inte alls obekvämt, för en gångs skull var det som att min kropp bara anpassade sig till musiken utan att jag behövde ta någon sorts detour till hjärnan först. Nu behöver jag ju förstås finslipa lite, men jag känner mig säker på att det kommer att bli bra i slutändan. Efter föreställningsrepet gick det upp för mig hur galet sugen jag är på att starta en queer burleskgrupp... Den resterande tiden av kvällen tänker jag försöka ta det lugnt och vila upp mig, även om jag mest känner för att dansa runt. Den här energiruschen var välbehövlig.
 
Bifogar även dagens låt:
 

Ett tråkigt inlägg

Okej, jag ljög i mitt förra inlägg - som ni märker blev det ingen utförlig text om mitt lov. Jag har i alla fall försökt ta det så lugnt som möjligt, och spenderade större delen av ledigheten med att vara hos Constantin i Göteborg. Nu är jag tillbaka i Härnösand, där arbetet med spaghettioperan är i full gång. Förra veckan var riktigt intensiv, vi har arbetat till 20-tiden på kvällen varje dag. Jag tror att det kommer att bli fenomenalt!
 
Idag är jag hemma sjuk, jag har under de senaste dagarna varit oförklarligt utmattad och yr. Jag har alltid skuldkänslor över att ta det lugnt, men under den senaste tiden har jag tvingat mig själv att slappna av när jag känner att jag behöver det. Det sägs ju att det ska vara bra ibland. 
 
Ett par bilder från de gångna veckorna:
Nyårsoutfit. Have a shiny new year!


Festdeltagare!


En rättvis bild av hur mitt lov såg ut. Jag spelade en massa Morrowind...

... och tittade på kopiösa mängder Arkiv X med Constantin. Kex med ost höll oss sällskap.


Den obligatoriska bilden från övningsrummet


Noter, noter, noter.


Så här kan det se ut när vi repar.

Den färdiga affischen! 
 
Gårdagens affischeringsäventyr i ett kallt Härnösand.
 
För att vara alldeles ärlig så är det många stressmoment som trängs i mitt huvud för tillfället, men jag gör mitt bästa för att hålla saker och ting under kontroll. Det händer många bra saker också. I helgen ska jag till exempel göra kroppsmålningar på dansarna till ett av deras uppträdanden, det ska bli en kul erfarenhet. Jag har inte sysslat så mycket med just kroppsmålning, men det är alltid roligt med nya utmaningar!

Ställföreträdande lussekatt

God jul!

 
Vi har ett ganska nedtonat julfirande, men det är så jag vill ha det. Mycket blir så påklistrat i juletid, det orkar jag inte riktigt med. Idag har vi mest ätit mat och sett de obligatoriska tecknade serierna, samt delat ut lite julklappar. Inom de senaste dagarna blir det förmodligen ett lite mer utförligt inlägg. Nu är det snart Karl-Bertil!

Motsatsen till byxroll

 
Dagens skolavslutning var nog den i särklass skönaste jag har varit med om. Det hela inleddes med att delar i personalen kom indansande i samlingssalen och delade ut godis till tonerna av Feliz Navidad, med rektor Eduardo breakdansande på golvet iförd tomtemask. När musiken klingat ut och tomtefar rest sig var det i princip bara "god jul", följt av fika i kafeterian. Det försiggick lite olika aktiviteter i skolbyggnaden under morgonen, allt från klezmermusik till tomtegympa; vi på Kapells hade en högst improviserad förmiddagskonsert med inslag av Ave Maria, egenkomponerade jullåtar... och Martin som Nattens Drottning. I vanliga fall är han baryton, men det hindrade honom inte från att sjunga i (nästan) rätt oktav! Jag och Rut gjorde honom vacker inför framträdandet:
 
 

I skrivande stund är jag på väg till Norrköping för att påbörja julfirandet lite smått. Åtta timmar tåg är en smula kämpigt, inte minst med tanke på att alla i hela Sverige verkar vara på väg någonstans just nu (och förmodligen är det också), men jag är tacksam över att jag åtminstone har internetuppkoppling. Jag stötte för övrigt på min gamla gymnasiekompis Agnes på tåget mot Stockholm!

Vad kan det ändra? Allt går att ändra.


Jag fick precis inspelningen från gårdagens konsert skickad till mig. Det var olidligt nervöst att lyssna igenom de delar där jag under gårdagen tyckte att jag presterat dåligt, men jag måste säga att jag inte dömer mig själv lika hårt nu när jag fått höra det utifrån. Och att få lyssna på hela verket i sin helhet, verkligen få uppleva hur det är skrivet... Jag satt bara och log, jag kan knappt beskriva hur det känns att få ha varit med och fått det här att hända. Det är så fantastiskt vilka starka känslor musik kan väcka.
 
 

Saulescos juloratorium

Och så blev det till slut dags att framföra David Saulescos juloratorium. Under de senaste dagarna har vi repat i Härnösands domkyrka, det känns overkligt att ett projekt man jobbat så intensivt med kan vara över på en kväll. Som vanligt föll saker på plats när det verkligen gällde; trots ett par smärre missöden var helhetskänslan avsevärt mycket bättre än på någon av repetitionerna. Åtminstone jag är en sådan person som verkligen kan bli taggad av anspänningen att ha publik, känslan av "nu gäller det", och få till det sceniska uttrycket i stunden. Ibland slår det över åt andra hållet så att jag blir fruktansvärt nervös istället, men ikväll höll jag mig lugn.
 
När sedan textläsningen mellan satserna tillkom blev allt vi sjöng om så mycket mer relevant, jag blev drabbad på riktigt. Utöver sina kompositions-skills är David en otroligt skicklig recitatör! Texterna var mycket rakare och kändes mer uppriktigt tydliga än högtidliga bibelverser (som ju kan vara vackra i sig, men vars gammalmodiga språk på gott och ont skapar en viss distans från innehållet). Jag är så glad över att jag fått vara med om det här.

(jag är inte mezzosopran egentligen, men partiet är skrivet för mezzo... så på affischen blev jag lite raskt omstuvad till mezzofacket. Jag tyckte att partiet var väldigt bekvämt skrivet!)
 
Obligatoriskt självporträtt + tackblomma.
 

Om

Min profilbild

RSS 2.0